När våra barn var små började de som barn vanligtvis gör att tjata om husdjur. Framför allt blev tjatet ihållande efter ett besök på stora Skuggans 4H-gård. Då gällde det främst en kanin. Efter en del resonerande kom vi fram till att kanin inte var det lämpligaste husdjuret och kom då in på katt.

Ingen av oss hade någon erfarenhet av katter men efter en del research så kom vi fram till det var katt vi skulle ha. Ytterligare research, på den tiden mest i böcker och tidningar, pekade mot Burma som är en social och nyfiken kattras.

Jag såg en annons från Kikirikis kattuppfödning om kattungar till salu och åkte till Bålsta för att tinga en av dem. där Kikirikis låg var helt inrett för att katter skulle trivas med stegar, hyllor och gångar mellan rummen för katterna. Naturligtvis blev barnen eld och lågor över de söta kattungarna. Vi fastnade för Kikirikis Miss Decibel som vid besöket var lite trött efter ivrigt busande med de andra ungarna. Avtal skrevs och ett antal veckor senare hämtade vi henne.

Missan, som vi kom att kalla henne blev snabbt en medelpunkt i familjen. Även om vi bor i lägenhet så var hon utomhos när vi var på landet. Det vill säga ända till hon blev huggormsbiten vid två års ålder. När hon efter konvalesenscen direkt kom med en kopparorm i munnen beslöt vi att hon skulle vara kopplad i lina när hon var utomhus.

Vi fick mer än femton år tillsammans innan hon fick FORL så käken gick sönder och vi tvingades att låta henne somna in. Det var väldigt tungt och vi minns henne fortfarande med glädje och värme.

I början var det svårt att tänka sig nya katter. Ingen kunde ju ersätta Missan. Efter några månader av tomhet så längtade vi dock igen efter ljudet av busiga katter. Vi började söka på nätet efter burmauppfödare. Den här gången så hade vi bestämt oss för två katter. Missan hade alltid sällskap hemma när barnen var små. Nu när de flyttat ut ville vi att katterna skulle ha sällskap av varandra när vi arbetar.

Vi fann två syskon hos SaraMaras som är illustratören Sara Petterssons uppfödning. Alla ungarna i kullen hade namn efter Astrid Lindgrens bokkaraktärer. Vi föll för Pippi och Madicken som nu levt hos oss i fem år.  De har inte ersatt Missan utan tillfört något nytt. De är sina egna personligheter. Pippi är den lugna, eftertänksamma men med en stark jaktinstinkt. Madicken är mer nervös men otroligt kärlekstörstande, lite feg när det kommer till jakt. Det är bäst att sitta på avstånd med hackande ljud än att komma för nära. Om det inte är insekter förstås...