Kapstaden och robben island
Vi hade bestämt oss för att boendet under avslutningsdagarna i Kapstaden skulle ha betydligt bättre standard än de första dagarna vid resans början. Vi tog in på boutiquehotellet The Clarendon i den idylliska förorten Fresnaye. Anrika The Clarendon hyser en intressant historia och har en gång ägts av guvernören i Kapprovinsen och även av Earlen av Clarendon.
The Clarendon har en exklusivt lyxig atmosfär med en inbäddad grönska med massa rosa bougainvillea runt poolområdet.
Några kvarter ned från Clarendon ligger Sea Point. En välbärgad del av Kapstaden som inbjuder till promenader efter vattnet.
Ett annat populärt område i Kapstaden är the Waterfront. Här myllrar det av butiker, från små souvenirshopper till stora varuhus. Vi tyckte dock att det var väl tillrättalagt och faktiskt lite småtråkigt.
Området är uppkallat efter drottning Victorias son, prins Albert som 1860 tog initiativet till byggandet. 1992 byggdes Waterfront om efter att tidgare ha ha varit ett hamnområde. Waterfront räknas till ett av landets mest besökta turistattraktion.
Området är fullt av caféer och restauranger. Här strosar man omkring och tar ett glas vin på någon av de många uteserveringarna som nästan alla har en fin utsikt över hamnen.
Ett museum som fick en att tänka efter var District Six Museum. District Six var ursprungligen en del i Kapstaden med en blandad gemenskap av frigivna slavar, köpmän, hantverkare, arbetare och invandrare, District Six var ett pulserande centrum med nära anknytning till staden och hamnen. I början av det tjugonde århundradet hade emellertid processen med utflyttning och marginalisering börjat.
De mer välmående flyttade ut till förorterna samtidigt som de svarta sydafrikanerna tvångsförflyttades till karga ytterområden som Cape Flats. Mer än 60 000 människor tvingades bort till kåkstäder. District Six Museum, inrättades i december 1994 och visar hur vidrigt apartheid var som system och hur olika människor behandlades.
Ett måste vid besök i Kapstaden är en utflykt till Robben Island där Nelson Mandela satt fången. Vi väntade på färjan flera timmar en dag men fick ge upp på grund av strejk bland färjepersonalen.
Dagne efter kom vi dock iväg. Robben Island är en ö ute i Taffelbukten, omkring tolv kilometer från Kapstaden. Ön täcker en yta av drygt fem kvadratkilometer. Robben Island har i flera perioder fungerat som fängelseö och är mest känd för att många svarta och färgade apartheidmotståndare, bland dem Nelson Mandela, satt som politiska fångar här. Namnet robben kommer från holländskan och betyder "säl".
Färjan följdes av lekfulla tumlare. Med en kroppslängd upp till 2,5 meter är tumlare små valar. Tumlare är snabba simmare som kan simma med en hastighet upp till 55 km/t och därmed till de snabbaste valarna. Deras hopp är inte lika avancerade som hos delfiner.
Avståndet till fastlandet ökade snabbt och Kapstaden krympte inför våra ögon. Samtidigt började Robben Island framträda föröver.
Robben Island användes som fängelseö första gången på 1650-talet, främst för khoikhoi-motståndmän i Kap-regionen. Under 1700-talet förvisades politiska ledare från olika holländska kolonier till Robben Island, bland dem många indonesiska ledare och upprorsledare från Madura. År 1722 var 16 av 42 fångar på ön från de sydost-asiatiska kolonierna.
Leprakyrkogården
När britterna tog över Kapkolonin startade flera nya verksamheter på Robben Island, bland annat en kortlivad valfångststation och några stenbrott. Framförallt förblev dock ön en fängelseö.
Från mitten av 1800-talet minskade öns betydelse som fängelseö och blev istället förvisningsort för andra oönskade människor. Mellan 1836 och 1931 användes ön som en leprakoloni. Ett sinnessjukhus upprättades också. De sjuka och utstötta sköttes främst av missionärer, som grundade staden på ön sydöstra del, Irish Town.
Under andra världskriget fick Robben Island en paus från sin öde som politiskt fängelse, men 1961 skickades fångar till ön för att bygga ett nytt fängelse åt politiska fångar. De första apartheidfångarna anlände efter Sharpeville-massakern.
Samtidigt olagligförklarades ANC och PAC, och nya lagar instiftades för att lättare kunna fängsla oppositionella politiker. 1962 greps Nelson Mandela i Natalprovinsen och fördes till Robben Island, dömd till livstids fängelse (åklagaren hade först yrkat på dödsstraff).
Vår guide var en före detta ledare av PAC. Han hhar nu återkommit till ön för att guida turister. En av de mest celbra han guidat var Baack Obama.
Många fler apartheidmotståndare kom att fängslas på ön, bland annat många namibiska Swapoledare. Bland fångarna fanns både fotfolk och ledare, från både politiska och militanta falanger.
Tidigare fångar på Robben Island har berättat om hur fängelset kom att fungera som politiskt universitet, där motståndsmän som aldrig gått i skolan utbildades av sina medfångar och där planerna drogs upp för ett demokratiskt Sydafrika.
En grotta i det dagbrott där de mest bevakade fångarna (bland dem Mandela) bröt sten på dagarna var tänkt att användas som toalett, men blev "klassrum" och möteslokal. Fångarna organiserade också en hel infrastruktur för att smuggla in och ut information.
Billy Nair, en av de före detta fångarna berättade om hur vardagen var i fängelset. En del sov på enkla madrasser i den överbefolkade fängelsebyggnaden.
Så här såg Nelson Mandelas cell ut.
Under apartheideran var Mandela en framträdande företrädare för den fredliga kampen mot apartheid, men efter Sharpevillemassakern blev han involverad i den beväpnade motståndsrörelsen. Under Mandelas 27-åriga fängelsevistelse tillbringade han 18 år påRobben Island i denna cell.
Apartheidregimen och länder som sympatiserade med regimen, som USA och Frankrike, stämplade African National Congress (ANC) och Nelson Mandela som terrorister men idag anses Mandelas agerande av de flesta ha varit berättigat i kampen mot förtrycket.
Övergången till ett mer försonligt budskap under 1980-talet banade väg för Mandelas frigivning 1990, för Sydafrikas fredliga övergång till en representativ demokrati och för Mandelas val till president efter avskaffandet av apartheid.
Efter sitt presidentskap fortsatte Nelson Mandela att engagera sig i politiska och diplomatiska frågor. Han belönades med över 250 utmärkelser, däribland Nobels fredspris 1993.
Mandela var känd som Madiba i Sydafrika, vilket är en hederstitel som användes för att titulera äldre medlemmar av Mandelas klan men som med tiden blev synonymt med Nelson Mandela.
Utflykten på Robben Island var otroligt intressant och gav både insikt om det moderna Sydafrikas våldsamma historia men också hur Mandelas förlåtande attityd gjorde övergången till demokrati förhållandevis konfliktfri. Därmed lades grunden till dagens Sydafrika.
Det blev en värdig avslutning på en otroligt intressant semester.