Gepard (Acinonyx jubatus)

Gepard eller jaktleopard som den även kallas är den enda arten kattdjur i underfamiljen Acinonychinae och släktet Acinonyx. Den skiljer sig från andra kattdjur då den inte kan dra in klorna på samma sätt, dess kropp påminner mer om ett hunddjur och den har runda pupiller. Geparden är det snabbaste av alla nu levande däggdjur och kan korta sträckor springa upp till 114 km/h.

Gepardens päls är prickig i svart och gulfärgad ton. Geparden är mindre än de stora fläckiga kattdjuren (av vilka den bara delar utbredningsområde med leoparden), vanligen 1,10 till 1,35 meter lång, och har "tårränder", det vill säga en mörk rand under ögat och regelbundna fläckar. Den mörka randen under och runt ögat är fördelaktig så den dämpar effekten av solljus så att geparden inte blir bländad då den främst jagar under dagen.

Geparden har långa, tunna ben och en smal kropp. Fotsulorna är tjocka och täckta med fjälliknande hud. Arten liknar mer en vinthund än andra kattdjur. Huvudet är litet och runt och svansen är lång. Geparden är ett av få kattdjur som inte kan dra in sina klor utan alltid har dem framme, på grund av det används dem inte för att fälla bytet. Geparden har en klo högre upp på benet som är längre och vassare så den kan hålla kvar bytesdjuret. Mankhöjden är maximal 80 cm. Den genomsnittliga vikten ligger för honor vid 38 kg och för hanar vid 43 kg, vissa individer kan vara 53 kg tunga. Svansen blir upp till 81 cm lång. 

Arten har förstorade näsgångar så att den får tillräckligt syre och energi när den springer fort. För samma syfte är även lungorna, bronker, hjärtat och binjurar större i jämförelse med övriga kroppen.

Man uppskattar att det finns ca 10 000 geparder i vilt tillstånd i ett tjugotal länder i Afrika söder om Sahara. De enda kvarvarande asiatiska geparderna finns i Iran och man beräknar att det idag finns högst 200 individer kvar i denna isolerade restpopulation. Namibia är det land som har flest geparder med ca 2 500 djur i vilt tillstånd.

Geparden är ett typiskt djur för savannen. Den föredrar regioner med högt gräs som kan dölja den för bytesdjur, och med kullar som tjänstgör som utsiktspunkter. I områden med mycket träd och buskar har geparden svårt att uppnå tillräcklig hastighet under jakten.

Geparden är aktiv på dagen. På så sätt undviker den kontakt med mera nattaktiva rovdjur som lejon, leopard och fläckig hyena. De nämnda rovdjuren stjäl annars gepardens byten eller utgör en fara för gepardens ungar. Honor lever vanligen ensamma, med undantag av tiden när de föder upp ungarna. Hannar är däremot mera sociala än andra kattdjur. De lever i grupper av två till tre individer (vanligen bröder från samma kull). I sällsynta fall förekommer grupper med upp till 15 individer. Hannar och honor träffas bara för parningen och de skiljs kort efteråt. Individerna eller grupperna har revir som markeras med urin.

Geparden blir könsmogen under andra levnadsåret. Efter dräktigheten som varar cirka 95 dagar[4] föder honan en till åtta ungar (oftast tre till fem). Nyfödda ungar har silvergråa hår på ryggen som troligen utgör ett slags kamouflage. Honan måste ofta lämna sina ungar ensamma för att jaga. Hon har inte heller förmåga att försvara sina ungar när hon möter större rovdjur. Omkring 90 procent av alla nyfödda geparder faller offer för lejon eller andra predatorer. Geparder som överlever dessa kritiska månader kan bli upp till 15 år gamla. Lejonet är gepardens främste predator.

Geparden är ganska specialiserad vad gäller byte. Den jagar mest antiloper, men kan i sällsynta fall även fälla zebror. I östra Afrika jagar den nästan uteslutandeThomsongasell, Grantgasell och impala. Vanligen är bytet inte tyngre än 60 kg. Vid brist på föda jagas även harar, kaniner och fåglar.

För att hitta antiloper klättrar geparden ofta upp i träd eller på termitstackar. Den smyger sig under jakten fram till bytet tills avståndet ligger mellan 50 och 100 meter. Sedan springer den med sin typiska snabbhet för att fälla bytet. Om geparden inte lyckas efter några hundra meter ger den upp och söker efter ett annat byte. Trots detta sträcker sig jakten över en längre distans än hos andra kattdjur. Inget annat rovdjur som jagar ensam är lika lyckosam, bara rovdjur som jagar i flockar når bättre resultat. Geparden kastar omkull bytet genom att springa mot extremiteterna. Sedan kvävs bytet med hjälp av tänderna som sätts i bytets strupe. Vanligen vilar geparden efteråt en stund men den kan inte vänta för länge om den inte vill förlora antilopen till andra rovdjur. Den kan bara springa i ca 30 sekunder, annars kan den dö. I en hastighet på 110-120 km i timmen ser den fortfarande lika bra medan den springer, detta beror på att den håller huvudet lika långt från marken hela tiden.

Geparden skiljer sig ganska mycket i sina morfologiska och anatomiska egenskaper från övriga kattdjur och därför placeras den vanligtvis i den egna underfamiljen Acinonychinae. Nyare genetiska studier indikerar dock att den är närmare släkt med de övriga kattdjuren vad som tidigare antagits.

Läs mer om geparden och hoten mot den på WWF:s hemsida!