Gnu (Connochaetes)

Gnuer  är flocklevande hovdjur av antiloptyp. De lever i södra och östra Afrika, i stora hjordar som ibland kan innehålla upp till hundra tusen djur.

Både kon och tjuren har horn. Dessa är böjda mot varandra. Kon har dock mindre horn än tjuren. Kroppens längd en och en halv till två och en halv meter, mankhöjden är en till en och en halv meter och svansen blir 35 till 56 centimeter lång. Vikten varierar mellan hundra och nästan trehundra kilo. Kroppen är på de flesta ställen täckt av kort päls. Den är svartbrun hos vitsvansad gnu och ljusare brun till gråbrun hos strimmig gnu. Strimmig gnu har dessutom mer eller mindre synliga svartblåa strimmor på kroppens sidor. På nosen, strupen och bröstet förekommer långa hårtofsar och dessutom finns en man ungefär till ryggens mitt. Färgen av dessa tofsar varierar mellan olika underarter av strimmig gnu. Hos vitsvansad gnu är tofsarna svartaktiga. Även i ansiktet av strimmig gnu kan det finnas olika mönster.


De är gräsätare och vandrar varje år genom utbredningsområdet för att finna ny mat och kalvplats. I mindre mått ingår suckulenter och buskar som är typiska för stäppen Karoo i födan. Ungefär tre procent av hela populationen lever året runt i Serengeti. Under regnperioden lever de på trädsavannen tillsammans med andra djur, bland annat zebror. Gnuerna är kända för sina årliga förflyttningar till nya betesmarker. Då kan man se tusentals gnuer tillsammans.  När torrperioden startar, börjar gnuerna att vandra till betesmarker vid sjöar och floder. Där har det varit översvämning under regntiden och nu finns det gott om mat.  Gnun äter nästan enbart gräs och föredrar kort gräs. Den är beroende av att få tag på vatten varje dag. Många av dem dör då när de ska korsa floder som de måste ta sig över, antingen blir de uppätna av krokodiler eller drunknar.


Dräktigheten varar i åtta till nio månader och kon föder bara en kalv per kull. Kalven kan stå efter bara ett par minuter och springa kort därefter. Detta är livsnödvändigt för att inte bli föda åt lejon och andra rovdjur. Efter ytterligare nio månader slutar honan att ge di och efter ungefär två till tre år är ungarna könsmogna. Honor har vanligen varje år en kull. Medellivslängden är cirka tjugo år men de flesta individer blir tidigare offer för rovdjur.

Tidigare minskade beståndet hos båda arter på grund av jakt, landskapsförändringar och sjukdomar som överfördes bland annat av boskapsdjur. För strimmig gnu var även långa staket ett problem som hindrade hjordarna under sina vandringar. Efter inrättningen av flera nationalparker och andra skyddsområden har strimmig gnu ett stabilt bestånd och för vitsvansad gnu ökar populationen sedan 1980-talet.