Lejon (Panthera leo)
Lejon (Panthera leo) är ett kattdjur av släktet Panthera och världens näst största kattdjur och det största landlevande rovdjuret i Afrika, bara tigern är större. Lejonen lever i motsats till andra kattdjur i flockar. Två av artens viktigaste kännetecken är hanarnas man och dess rytande vilket är unikt bland kattdjuren.
Den vuxna lejonhanens kroppslängd mäter 170–250 cm och de har en mankhöjd upp till 123 cm. Lejonhonan är mindre, med en kroppslängd som mäter mellan 140–175 cm och en mankhöjd som är minst 91 cm. Svansen är mellan 90–105 cm för hanar och något kortare för honor. Vikten för vuxna hannar varierar mellan ca. etthundraåttio till tvåhundratjugo kilo och för honor mellan etthundratio till etthundrafemtio kilo. Den största kända vilda individen vägde 318 kilo. De största lejonen lever i södra Afrika och de minsta i Asien.
Lejonet har kort päls som varierar på ovansidan mellan sandfärgad, silvergrå, gulröd och mörkbrun. Undersidan och benens insida är alltid ljusare. En svart tofs vid svansens slut och svarta fläckar på öronens baksida finns hos båda kön. Hannar har dessutom en man som är mörkbrun eller svart, ljusbrun eller rödbrun. Manen räcker från kinderna över skuldran och går ibland till bröstet eller buken. Manens form och färg skiljer sig inte bara mellan olika individer utan även mellan olika livsperioder hos samma individ. En lång och mörk man är ett tecken på ett livskraftigt djur. Studier har visat att honor föredrar hanar med lång och mörk man. Andra studier har visat att manen även fungerar värmande i kyligare områden. Dessutom skyddar manen mot slag och bett när hannarna strider. Unga hannar saknar man som först är fullt utvecklad efter cirka fyra år men även här finns stora differenser mellan olika individer.
Nyfödda ungar liknar med sina mörka rosettformiga fläckar, som ibland bildar strimmor, leoparder men dessa bleknar under första levnadsåret. Bara i enstaka fall har även vuxna djur fläckar, men dessa är ganska otydliga och hittas främst på buken.
Lejon är inte särskilt specialiserade vad gäller livsmiljö. De föredrar savann men lever även i torra skogar och i halvöken. Lejon undviker däremot täta och fuktiga skogar samt vattenfattiga ökenområden. De är inte lika goda simmare som tigrar men trots detta dokumenteras ibland individer som korsar större floder. Arten har en tendens att vara aktiv på natten. Beroende på vädret, födotillgången, människan och andra faktorer kan lejonet flytta sin aktivitet till dagen.
Lejon är i motsats till alla andra kattdjur flocklevande och jagar också i flock, vilket kräver samarbete och organisation. De klarar att fälla de flesta tillgängliga bytesdjuren inom sitt revir. Det händer till och med att de skiljer elefantungar från hjorden för att sedan nedlägga och äta dem.
Flockens storlek och sammansättning skiljer sig mellan olika levnadsområden. Hos det asiatiska lejonet bildar vanligen 4 till 5 vuxna honor en flock tillsammans med sina ungar. I Serengeti består en vanlig flock av upp till arton honor som alla är släkt med varandra, deras ungar och upp till sju könsmogna hannar. Flockens revir har en storlek mellan 20 och 400 kvadratkilometer. Områdets gräns markeras med avföring och förtydligas med rytanden. Unga hannar stannar två till tre år i flocken tills de är könsmogna, därefter jagas de iväg av de äldre hannarna.
Ensamma hannar vandrar långa sträckor och ibland får de sällskap av en till tre andra hannar i samma situation. Ännu större ungkarlsgrupper är mycket sällsynt.
Dessa djur respekterar inga revirgränser och bildar heller inga egna revir. Ofta har de svårt att jaga och livnär sig därför av as. Träffar en vandrande hanne på en flock som leds av ett gammalt lejon så försöker den uppnå den andras position. De strider som följer är oftast brutala och kan leda till döden för den ena av kontrahenterna. Om flockledaren blir besegrad måste den i fortsättningen leva ensam. Men oftast dör den på grund av sina sår. En ny flockledare dödar ofta alla ungdjur i flocken. Den biologiska nyttan består av att honorna efteråt blir snabbare parningsberedda.
Honor stannar oftast hela livet i den flock där de blev födda. Lejon jagar oftast under natten eller på morgonen. Under jakten strövar en individ eller en flock oftast långsamt genom reviret och letar efter byten. Arten gräver mer än andra stora kattdjur, bland annat för att komma åt vårtsvin. Typiska bytesdjur är antiloper, gaseller, gnuer, buffel och zebror men även harar, fåglar och deras ägg , fiskar, ormar samt mindre krokodiler. I grupp kan de även fälla större djur som afrikanska bufflar, elefanter och vuxna giraffer.
Unga lejon börjar vid tre månaders ålder att jaga tillsammans med sin mor. Först efter två år kan de jaga självständigt. Vid jakten uppnår lejon en hastighet upp till sextio kilometer i timmen men de är inte så uthålliga. Därför smyger lejon oftast fram till bytet för att öka sina chanser. Är avståndet till bytet 30 meter eller mindre rusar lejonet fram med stora språng som kan vara sex meter långa. Större byten dödas med ett fast bett i halsen för att strypa offret medan små bytesdjur enkelt blir dödade genom ett slag med tassen. Huvudsakligen sker jakten i grupp men trots allt lyckas bara var femte försök.
Hannar deltar bara i enskilda fall vid jakten, till exempel när större djur som buffel ska fällas. Bytet delas sedan efter flockens hierarki. Vuxna hannar är de första som får äta. Sedan följer honorna och till slut ungarna. Ofta förekommer strider vid kadavren som leder till sår hos motståndarna. Lejon är kapabla att döda andra rovdjur såsom leopard, gepard, krokodil, hyenor och vildhundar . Till skillnad från de flesta andra kattdjur äter de sällan upp sina konkurrenter efter att ha dödat dem.