Mindre hackspett (Dendrocopos minor)

Mindre hackspett är den minsta av Europas hackspettar med sin längd på cirka 15 cm, vilket gör den jämnstor med gråsparven. Som många små hackspettsarter söker den sin föda främst i trädkronornas yttre grenområde.

Mindre hackspett har ett stort utbredningsområde som sträcker sig från Nordafrika, över Spanien, Portugal och Frankrike, hela Mellaneuropa och större delen av Nordeuropa, tvärs genom Ryssland till västra Sibirien.Nordgränsen följer i stor utsträckning skogsgränsen. Sydgränsen bildas av Central- och Östasiens stäpper och ökenområden.
Mindre hackspett är beroende på population stannfågel, strykfågel eller flyttfågel. Nordiska populationer flyttar regelmässigt söderut. Många svenska och norska mindre hackspettar övervintrar på Jylland och i norra Tyskland. Ibland förekommer starka inflygningar av nordiska mindre hackspettar till Mellaneuropa. De flesta fåglar finns koncentrerade i områden i södra och mellersta Sverige där det finns äldre vildvuxna lövrika blandskogar. Den förekommer i hela Sverige, men har minskat i antal..

Mindre hackspett är cirka 14-16,5 centimeter lång och har ett vingspann på cirka 24-29 centimeter. Mindre hackspett är typisk för släktet Dendrocopos med sin svartvita kontrasterande fjäderdräkt. Trots detta är den på grund av sin storlek omöjlig att förväxla med någon av de andra hackspettsarterna. Honan går helt i svartvitt medan hanen har en röd hjässa. Mindre hackspett är den enda arten i sitt släkte i  Europa och västra Asien som inte har något rött eller rosa på undergumpen eller på de undre stjärttäckarna. Ryggsidan är jämnt svartvitbandad. Den har små ljusgrå streck på bröstet liksom många andra hackspettar i samma släkte. Liksom den vitryggiga hackspetten har den vågräta, vita streck på ryggen. Sedd bakifrån påminner den om vitryggig hackspett, men skiljer sig tydligt från denna genom sin litenhet. Fastän den endast är av en domherres storlek verkar den kompakta, korthalsade, rundaktiga fågeln tyngre och större. Könen skiljer sig inte i vikt, och i färgteckning endast vad gäller färgen på hjässan. Båda könens vikt varierar mellan 20 och 25 gram.

Mindre hackspettens längd varierar beroende på underart. Vissa individer av D. m. kamtschatkensis mäter upp till 16 centimeter och är därmed den största underarten och D. m. quadrifasciatus är med knappt 14 centimeter den minsta. Vingspannet ligger mellan 24 och 28 centimeter. Båda könens vikt varierar mellan 20 och 25 gram.
 Båda könen är mycket pratsamma under nästan hela året. Höjdpunkten för sångaktiviteten ligger under senvinter och tidig vår. Eftersom hackspetten ofta uppehåller sig i trädkronorna och vissa av deras läten är ganska svaga kan den trots detta vara svår att höra. Båda könens huvudläte, men framför allt hanens, är ett upprepat, ljust kikikiki.
Den trummar ofta på våren, dock inte så högt som den större hackspetten, men mer ihållande. Båda könen hos mindre hackspett trummar. Detta läte används för reviravgränsning framför allt under sen vinter och tidig vår. Oftast tjänar torra grenar som resonanskroppar, men tillfälligtvis även metallavdukningar från telegrafmaster eller teveantenner. De svaga, höga, mycket snabba och likformiga trumvirvlarna består av 10 till 30 slag och varar nästan 2 sekunder. Upp till 15 virvlar kan genomföras på en minut. Honans trumning är något långsammare och kortare, och avståndet mellan virvlarna är större.

Liksom alla hackspettar är mindre hackspett dagaktiv. Dess aktivitet inleds kort före soluppgång och avslutas kort efter solnedgång. Aktivitetstoppen ligger under de tidiga förmiddagstimmarna och senare eftermiddag. Utanför häckningstiden ligger däremellan långa vilo- och putsningsfaser. Vid dåligt väder blir dagsaktiviteten kortare. Vid kraftigt regn uppsöker mindre hackspettar en sovhåla även under vilopausen mitt på dagen. Nätterna tillbringas oftast i egentillverkade sovhålor. Det är sällsynt att mindre hackspetten uppsöker hålor som lämnats av andra hackspettar eller fågelholkar.[22] Trädens sjukliga tillstånd tvingar arten att fortlöpande återuppbygga lämpliga sovhålor. Under vilotiderna rengör och putsar mindre hackspetten sorgfälligt sin fjäderdräkt. Flera gånger har dammbad observerats. Fåglar i fångenskap badar också intensivt i vatten.

Mindre hackspett är relativt specialiserad vad gäller häckningsbiotop. Den föredrar skogsområden och småskog med ett gott bestånd av gamla, grovbarkiga lövträd. Popplar, viden och alar är viktiga, liksom en stor andel stående döda träd och träd i förfall.  Bosättningstätheten varierar mycket. I optimala habitat kan mindre hackspett ha samma revirtätheter som större hackspett, alltså upp till två häckande par på tio hektar[24], men detta är ovanligt och i allmänhet är utrymmesbehovet betydligt större. Den genomsnittliga revirstorleken ligger på mellan 50 och 100 hektar. Dess födosökningsområde begränsas under häckningstiden till ett intensivt utnyttjat kärnområde.