Nilkrokodil (Crocodilus niloticus)

Nilkrokodilen är den näst största krokodilen efter saltvattenkrokodilen. Hanarna väger vanligtvis runt ett halvt ton och är tre och en halv till fem meter långa. Det största exemplar som har mätts fångades i Tanzania och var 6,45 m lång och vägde 1090 kilo. Honorna som är kortare och mindre än hanarna brukar väga mellan 230 och 300 kilo och vara två och en halv till fyra meter långa.

Halsen och kroppssidorna är besatta med släta hornplåtar. Grundfärgen är mörkt bronsgrön, med små, svarta fläckar på ryggen. På kroppens sidor och på halsen finns oregelbundna mörkare fläckar. De undre kroppsdelarna är smutsgula, dock växlande. Krokodilens kött har en mycket genomträngande mysklukt, men har ändå ätits av vissa folkgrupper.

Nilkrokodilen lever i Afrika, från Nilen till Godahoppsudden, Syrien och Madagaskar. I kärr, sjöar, träsk och på sandbankar är det ganska vanligt. I Egypten, där krokodilen förr var talrik, är den nu nästan, kanske helt, utrotad.
I vattnet är den ganska vig och simmar och dyker med stor snabbhet. Nilkrokodilerna kan simma i en hastighet på ungefär femton kilometer i timmen med hjälp av sin kraftfulla svans. På land är den mindre rörlig, eftersom buken släpar i marken. Den kan dock tillfälligt nå hastigheter om tjugofem kilometer i timmen när den rusar upp eller ned i vattnet.

Om krokodilen ofredas blir den skygg och drar sig undan i tid för människor. Om dess levnadssätt kan nämnas att den vanligen vid middagstiden stiger upp ur vattnet för att sola sig och sova. Den sparar på detta sätt energi mycket effektivt. Nilkrokodilen kan klara sig utan mat i flera månader eller till och med i ett helt år. Den kan inte sova i vattnet eftersom den ungefär var tionde minut måste upp till ytan för att hämta luft. Sömnen är inte särskilt djup. När den sover ligger den nästan alltid i krökt ställning med stjärtspetsen nere i vattnet. Så tillbringar krokodilen, ofta i stort sällskap, tiden till solnedgången, då den ger sig iväg för att söka byte, vilket utgörs av större däggdjur som till exempel antiloper, gnuer och zebror men den äter även mindre bytesdjur som fisk och mindre vattenlevande smådjur. Även lejon, giraffer och människor blir mer sällsynt deras byten.

De kan vänta i timmar i vattnet på sitt byte och när bytesdjuren kommer till vattenhålet för att dricka simmar krokodilen sakta närmare och när den är tillräckligt nära hoppar den upp och sliter ner sitt byte.
När Nilkrokodilen har dödat sitt byte gör den en dödsrullning för att slita loss köttstycken eftersom den inte kan tugga.
Dödsrullningens hastighet är 360 grader på mindre än en halv sekund (lika snabbt som hos en alligator). Nilkrokodilen har en bitkraft på 13 ton.