Spansk skogssnigel (Arion vulgaris)

Spansk skogssnigel, populärt kallad mördarsnigel, är en art i familjen skogssniglar. Den är ungefär lika stor som svart skogssnigel (Arion ater) och har en oftast smutsigt rödbrun färg. Den spanska skogssnigeln lever på kadaver samt döda och levande växter. I och med att den spridits passivt genom att ägg och sniglar följer med transporter av plantor, jord och trädgårdsavfall så har den introducerats och etablerat sig långt utanför sitt ursprungliga utbredningsområde, och då den på många håll uppträder invasivt har den blivit till ett gissel för odlare och i trädgårdar.

Öknamnet mördarsnigel kommer dock främst av att den utövar kannibalism.
Artens ursprung är oklart. Tidigare antogs den härstamma från Iberiska halvön men senare uppgifter tyder snarare på att sniglarna har sitt ursprung i Frankrike.

På grund av passiv spridning har den spanska skogssnigelns utbredningsområde och populationstäthet ökat på många platser runt om i Europa. Mellan 1950 och 1980 etablerade den sig på många platser i Västeuropa. Under 1990-talet spred den sig till nya områden i Mellan- och Östeuropa på grund av  ökad handel efter järnridåns fall.

Sedan 1998 vet man att den även förekommer i USA. Efter Falklandskriget 1982 mellan Argentina och Storbritannien etablerades arten även på Falklandsöarna, sannolikt kom den dit med brittiska bandfordon.

Det första dokumenterade fyndet i Sverige gjordes 1975 i Påarp nära Helsingborg.  Fram till mitten av 1980-talet var ökningen av fynd långsam, men från och med 1987 har ökningen och expansionen varit snabb.  1988 kom de första rapporterna om arten ifrån Stockholmstrakten och från början av 1990-talet började den att etablera sig längs Östersjökusten. Idag finns den på de flesta orter i Götaland och Svealand och även längs Norrlandskusten, där fynd har konstaterats ända upp till Umeå.
 
Arten sprids framför allt passivt genom att ägg och sniglar följer med transporter av plantor, jord och trädgårdsavfall. I mindre områden sker även spridningen aktivt genom egna förflyttningar. Täta populationer uppträder alltid i tätbefolkade områden och man har kunnat påvisa att arten först etablerar sig i en ring runt tätorter, det vill säga i villaförorter för att sedan sprida sig in i tätorten. Därifrån har sedan populationer spridit sig och det finns idag lokalt även täta populationer i naturen långt från tätbefolkade områden.

Den spanska skogssnigeln har en stor fortplantningspotential genom att den bland annat är hermafrodit, alltså tvåkönad. Normalt parar sig sniglarna med varandra och utbyter då spermier, men den kan också befrukta sig själv. En annan orsak är att den producerar stora mängder ägg. Det kan räcka med att en enda individ, eller till och med ett enda ägg, kommer till en ny plats för att en ny talrik population ska uppstå.

I Sverige är livscykeln ett år och de vuxna individerna som fortplantar sig under sommaren och hösten dör vanligtvis i oktober. Dock övervintrar ungdjuren, det vill säga de som inte blivit könsmogna, och gräver ner sig, på upp till 10 cm djup för att övervintra i marken. De kan också övervintra i komposter och liknade. De kommer sedan fram i april-maj och därmed kommer fortplantning och äggläggningen snabbt igång. Äggen liknar små vita kulor, 3–4 mm i diameter och läggs ofta i klumpar, vanligtvis i grupper om 20-30 stycken men även mer än 100 ägg har observerats. Äggen kläcks efter 1-2 veckor. Äggsamlingar kan hittas på olika gömda ställen i trädgården. Äggen läggs på grunt djup och återfinns som små genomskinliga pärlor vid ex ogräsrensning kring stenar och i rabatter. Sniglarna väljer ställen där äggen är skyddade mot uttorkning. De blir könsmogna efter 5-6 veckor, men detta kan ske tidigare om förhållandena är gynnsamma med fuktigt väder och god tillgång på föda.

De är beroende av hög luftfuktighet och därför mest aktiva om natten eller dagtid vid regnväder. Vid torka håller de sig i hålor i marken. Under längre torrperioder decimeras populationen kraftigt.