Spetsnoshörning eller svart noshörning (Diceros bicornis)
En vuxen spetsnoshörning har en mankhöjd av 1,4 till 1,8 meter och kan bli mellan 3,0 och 3,75 meter lång. Den kan väga mellan 800 och 1 400 kg. Hannarna blir något större än honorna. De två hornen är inte uppbyggda av benvävnad, utan av kraftigt tvinnat hår. Hornen sitter efter varandra och det främre är betydligt större, upp till 70 cm.
Färgen varierar mycket mellan olika gråaktiga nyanser och beror främst av vilken typ av jord den rullar sig i. Namnet spetsnoshörning refererar till att arten har en spetsigt formad mule anpassad för att äta buskar. Artens synförmåga är inte bra utvecklad men den har utmärkt hörsel och luktsinne.
Noshörningar har en robust kropp och korta tjocka extremiteter. Fötterna har tre tår som sluter i breda hovar. Den korta svansen har i änden en vippa. Den tjocka huden har en grå- till brunaktig färg. Noshörningarnas syn är inte väl utvecklad, istället har de anmärkningsvärt bra luktsinne och hörsel. Hannarnas testiklar ligger inte i en pung utan inne i kroppen. Honornas två spenar ligger i skrevet. Spetsnoshörningen har inte några framtänder. Fram till kindtänderna har alla noshörningar en lucka där hörntänder saknas.
Spetsnoshörningen är främst aktiv under skymningen och gryningen medan den under dagens hetaste timmar vilar i skuggan. Noshörningar lever oftast ensamma men på savannen syns ibland mindre grupper.
Noshörningar håller vanligtvis ett mindre revir men om tillgången på föda och vatten minskar kan de göra långa vandringar. När honorna är parningsberedda strider hannarna om möjligheten att para sig. Stridens vinnare markerar reviret med urin och avföring. Även innan parningsakten sker mindre strider mellan hannen och honan. Efter dräktigheten som varar i femton till arton månader föds nästan alltid ett enda ungdjur. Ungen lever upp till två och ett halvt år nära modern. Om en hona föder ytterligare ett ungdjur under denna tid jagas det äldre syskonet åtminstone tillfälligt bort.
Unga individer dödas i sällsynta fall av stora kattdjur, men vuxna individer har förutom människan inga fiender. Spetsnoshörningen jagades fram till mitten av 1990-talet intensivt för hornens skull. Nu är den officiella jakten förbjuden men det finns fortfarande tjuvjakt. .