Stäppzebra (Equus quagga)

Stäppzebra eller stäppsebra (Equus quagga), även vanlig zebra, är en art i familjen hästdjur (Equidae) som tillhör ordningen uddatåiga hovdjur . Utbredningsområdet sträcker sig från södra Sudan och södra Etiopien över de östafrikanska savannerna till södra och sydvästra Afrika. Stäppzebran har det största utbredningsområdet av alla zebror.

 Stäppzebran har i jämförelse med andra zebror som bergzebra och grevyzebra kortare öron och bredare hovar. Pälsens färgteckning skiljer sig mycket mellan de olika underarterna eller populationerna. De mörka ränderna varierar mellan helt svart och mörkt rödbrunt. De ljusa ränderna kan vara helt vita eller ljust rödbruna. Även på buken finns ränder. Dessutom finns en svart-vit man som går från hjässan över halsens baksida till ryggens början.

Zebran är ett flockdjur, och en zebrahjord leds vanligen av en hingst och ett äldre sto. Gruppens storlek är avhängig områdets kvalitet. Ibland förekommer stäppzebror i särskilt stora hjordar tillsammans med andra zebraarter eller andra djur, till exempel gnuer. Stäppzebran föredrar korta grässorter men är inte beroende av dessa. Därför förekommer de även i skogiga regioner. Ofta är stäppzebror de första gräsätande djur i ett område där gräset nyss har vuxit. Först när de har minskat gräsets höjd till en viss nivå följer andra arter som gnuer och gaseller.

Stäppzebror har jämförelsevis korta extremiteter och når en mankhöjd av 1,4 meter. De är cirka 2,3 meter långa och når en vikt på omkring 230 kilogram. Ungdjuret väger vid födelsen omkring 30 kilogram.

Alla zebror har en mörk grundfärg på huden, som beroende på art är svart, brun, eller sandfärgad. Över denna mörka grundfärg löper sedan vita eller ljust grå ränder, som på buken kan löpa samman till sammanhängande fält. På de mörka och ljusa ränderna växer svarta respektive vita hår och pälsen har därför ränder i svart och vitt. Tidigare trodde vetenskapen att förhållandet var det omvända; att zebrorna alltså hade en ljus grundfärg med mörka ränder, eftersom den vita pälsfärgen kan se ut att dominera. Även svansen och manen är färgade, och det finns en fin hårtuss längst ner på svansen.

Ett sätt att skilja olika zebraarter från varandra är genom att titta på hur strecken på bakbenen lår och länd ser ut. Stäppzebror har ett tunt "skuggstreck" mellan de fylliga svarta strecken. Bergszebror har bara helsvarta streck. Grevyzebran har fler tunnare streck som går ihop från tre olika riktningar mitt på låret.

Natten tillbringar de vanligtvis på öppna områden där fiender lätt kan upptäckas. Därför är minst en individ vaken för att vakta gruppen. Människan är zebrans farligaste fiende. Näst efter människan kommer lejonet.

Zoologer tror att zebrornas ränder är ett slags skyddande kamouflage, då de vertikala ränderna hjälper zebrorna att smälta in bland högt gräs. Lejon är färgblinda, och kan därför ha svårt att se en zebra som står i högt gräs. Ränderna hjälper också zebror som befinner sig i öppen terräng, förutsatt att flera zebror är samlade i flock. För ett lejon kan en grupp zebror tack vare ränderna se ut som ett enda stort djur, och det blir svårt för lejonet att skilja ut ett enskilt bytesdjur.

På grund av jakt för att få djurets kött och hud är stäppzebran idag mer sällsynt än tidigare. Å ena sidan är djuret en av de vilda hästarter med den största populationen men å andra sidan lever tre fjärdedelar av beståndet i Kenyas och Tanzanias nationalparker, alltså i ett relativt begränsat område. Uppskattningar av hela beståndet varierar mellan 800 000 och 1,3 miljoner individer

Stoet föder ett eller i mycket sällsynta fall två föl vartannat år. Det nyfödda fölet börjar äta gräs efter ett par veckor, men får också di av modern tills det är ett drygt år gammalt.