Första veckorna

Första gången vi besökte katterna var de ca sex veckor. Alla ungarna såg likadana ut. Uppfödaren Sara Petterson hade märkt dem med nagellack för att se skillnad på de olika ungarna. Vi valde Pippi och Madicken men skulle få vänta några veckor till de var färdiga att lämna mamman.

Bilderna här nedan är tagna av Sara Petterson under dessa tidiga veckor.

Foto: Sara Petterson
Foto: Sara Petterson
loading...

Första tiden hemma på odengatan

Vid hemkomsten så var det mycket att undersöka och leka med. Både Pippi och Madicken tog snabbt för sig av allt samtidigt som de hade stöd av varandra.

loading...

Första gången ute på landet

När katterna kom ut till landet första gången var det som en ny värld öppnade sig. Jag kommer aldrig glömma första blicken upp mot den blå himlen. Det blev en lång betraktelse över hur stort allting är när det inte finns ett tak.

Pippi var modigast ut på gräsmattan där småkryp genast väckte hennes intresse. Madicken tvekade länge vid kanten av verandan men sedan tog nyfikenheten över och hon tog sitt första steg på gräs.

Inomhus upptäckte de snabbt hur kul det kan vara att anfalla hängande tvätt
 

loading...

De första åren


Med tiden så har båda katterna växt in i familjen. Det är roligt att se hur de har olika personligheter. Pippi är mer eftertänksam men med en stark jaktinstinkt. Stolt men kelig. Madicken är mer nervös men samtidigt nyfiken. Inte speciellt stolt utan hon lämnar ut sig mer direkt av kärlek. Litet feg, syrran får sköta jakten medan man tittar på.

Med tiden har också färgerna förändrats från det ljust, ljust beiga till en mer gyllenbeige färg. Teckningen i ansiktena kan nu mer likna tvättbjörnars.
 

loading...
loading...

Från början av 2019 hade Madicken problem med sina trombocyter, d.v.s. blodplättar. Det upptäcktes vid blodprover på Värmdö djurklinik. Värdena var alldeles för låga. Då uppstår en risk för spontanblödningar i kroppen och man kan helt enkelt förblöda. Det blev direktremiss till Albano djursjukhus och början på en massa veterinärbesök. Det sista ett och ett halva året var hon där ett 30-tal gånger.  Man hittade till en början ingen orsak.


I början av september 2020 upptäckte vi plötslig några knölar på ryggen. Sedan gick det fort, fler knölar och kraftigt förstorade lymkörtlar pekade på diagnosen malign lymfom. Under några få veckor blev hon tröttare och till slut kunde hon inte äta själv. Enligt veterinären hade hon ingen smärta men svullna lymfkörtlar i halsen fick henne att sluta äta. Hon var fortfarande kelig och sällskaplig men ganska trött. Tills slut tvingades vi fatta det svåra beslutet om att låta henn "tassa vidare". 


Vi ville att det skulle ske i hennes hemmiljö utan den stress som uppstår vid veterinärkliniker. Vi anlitade Vikdalens  hemveterinär Therese Höjer som kom och genomförde det med fin känsla och professionalitet.

Nu efteråt är saknaden stor hos oss alla. Hennes syster Pippi är rastlös och letar efter Madicken. Hon har, om möjligt, blivit mer kelen.

loading...