Serengeti och vidare till Ngorongoro


Vi blev som vanligt väckta tidigt på morgonen. Efter frukost var det dags för en sista gamedrive i Serengeti innan vi skulle färdas mot Ngorongoro. Från utsiktsplatformen syntes flera luftballonger som svävade över parken.
 

Nedanför lodgen betade fortfarande giraffer och antiloper..

Bland det första vi mötte när vi gav oss ut på slätten var flockar med zebror. Zebran är ett flockdjur, och en zebrahjord leds vanligen av en hingst och ett äldre sto. Zebror äter mestadels blågräs, som är ett bete som ratas av antiloper och gnuer eftersom det är så magert.

Människan är zebrans farligaste fiende. Näst efter människan kommer lejonet. Man tror att zebrornas ränder är ett skyddande kamouflage. Ränderna hjälper zebrorna att smälta in bland högt gräs. Lejon är färgblinda, och kan därför ha svårt att se en zebra som står i högt gräs. Ränderna hjälper också zebror som befinner sig i öppen terräng, förutsatt att flera zebror är samlade i flock. För ett lejon kan en grupp zebror tack vare ränderna se ut som ett enda stort djur, och det blir svårt för lejonet att skilja ut ett enskilt bytesdjur.

Zebrornas storlek är mellan två och två och en halv meter. De är ca en och en halv meter höga och väger mellan två och trehundra kilo. Zebrans grundfärg är mörk. Orsaken till detta är att den behöver skydd mot den starka solen. Över grundfärgen växer sedan vita eller ljust grå ränder.

Stoet föder ett eller i mycket sällsynta fall två föl vartannat år. Fölet är på benen inom några minuter och börjar äta gräs efter ett par veckor, men får också di av modern tills det är ett drygt år gammalt.


Färden gick vidare. I varje vattendrag fanns flodhästar. Vi stannade inte för vi var på väg mot det bästa stället för att studera dem.
 


I vattendragen finns också Nilkrokodilen På avstånd liknar de taggiga stockar.
 

Impala (Aepyceros melampus


Överallt fanns det gaseller och antiloper. En av de vackrastecär nog Impalan. Impalan når en mankhöjd omkring 90 centimeter och en vikt mellan 40 (honor) och 65 (hannar) kilo.. Hannar har upp till 90 centimeter långa snirkliga horn.
 

Honor av impala och deras ungdjur lever i flockar av 10 till omkring 100 individer. Dessutom finns flockar av hannar som inte nått könsmognad och gamla hannar som är för svaga för att kvarhålla ett eget revir. Alla andra hannar lever ensamma och har ett territorium där de tar kontroll över alla honor.

Under flykten når impalan höga hastigheter och utför hopp som ibland är 9 meter långa. Vanligtvis springer de bara fram till närmaste gömstället.
 

Flodhäst (Hippopotamus amphibius)

Så kom vi framtill ett av de bästa ställena för att se flodhästar i Serengeti. Vi stod på en klippa med bra översikt över en stor flock.
 
Flodhästen förekommer i Afrika söder om Sahara. Flodhästarna tillhör ordningen partåiga hovdjur tillsammans med bland annat kameler, kor, hjortdjur och grisar. Men flodhästarna är inte närbesläktade med någon av dessa grupper.
 


En vuxen flodhäst har en kroppslängd (huvud och bål) av 2,9 till 5 meter och en svanslängd av 4 till 5,5 cm. Mankhöjden är cirka 150 cm. Den väger mellan 1000 till 2500 kg och enstaka exemplar (av hanar) har noterats med vikt uppåt 4 ton. Tillsammans med noshörningar är de det näst tyngsta landlevande däggdjuret, efter elefanter.
 


Flodhästen har ett mycket stort huvud som är tillplattat och brett och kan väga upp till 450 kg. Flodhästen har i många avseenden en kropp anpassad till vatten. Kroppen liknar en tunna och den har korta ben samt simhud mellan tårna. Den har tydligt utstående öron, ögon och näsöppningar vilka är de enda kroppsdelar som befinner sig över vattenytan när djuret ligger i vattnet. 
 


 Flodhästar har 40 till 44 tänder. I varje käkhalva finns två eller tre framtänder, en hörntand, fyra premolarer och tre molarer. Fram- och hörntänder liknar betar och de växer hela tiden. Hanarnas nedre hörntänder blir ibland 50 cm långa. Hörntänderna används vanligen under strider och framtänderna för att gräva.
 


Inte långt från flodhästflocken låg en Nilkrokodil och vilade sig i solen.  Hanarna väger vanligtvis runt 500 kilo och är 3,5–5 meter långa men äldre exemplar kan väga 1000 kilo och bli 5,5 meter långa. Honorna är kortare och mindre än hanarna och brukar väga mellan 230 och 300 kilogram och vara 2,5 till 4 meter långa.
 

Nilkrokodil (Crocodilus niloticus)


I vattnet är den ganska vig och simmar och dyker med stor snabbhet. Nilkrokodilerna kan simma i en hastighet på ungefär 15 km/h med hjälp av sin kraftfulla svans. På land är den mindre rörlig, eftersom buken släpar i marken. Dock kan den rusa raskt i hastigheter kring 25 km/h kortare sträckor ned till och upp ur vattnet.
 

Savannelefant eller stäppelefant (Loxodonta africana)


Efter upplevelsen med vid vattendraget gick färden vidare och snart stötte vi på en elefanthjord. Det var Savannelefanter. De skiljer sig från de skogselefanter vi tidigare sett vid Lake Manyar.genom sina större öron, framåtriktade betar och sina fyra framtår och tre baktår..
 


Betar förekommer i regel hos bägge kön. Hos hannar blir de ibland 3 meter långa och 100 kg tunga. Hannens betar växer hela livet, i längden och i omfånget. Honans betar växer efter individens femtonde levnadsår bara i längden, och de ser därför smalare ut. Dessutom växer honas betar långsammare. Betarna används för att gräva i marken, peta i trä eller för att försvara sig. På så sätt skrapas alltid mindre delar av och i vissa fall bryts betarna helt av.
 

Hannar når i genomsnitt en höjd på 3,2 meter och en vikt omkring 5 ton. Enskilda individer når en mankhöjd på 4 meter och en vikt på upp till 9 ton. Honor är med en genomsnittlig mankhöjd på 2,5 meter och en vikt omkring 2,8 ton mindre än hannar. Kroppslängden ligger vanligen mellan 6 och 7,5 meter. Därtill kommer en cirka 1 meter lång svans.


Savannelefanter förekommer i olika miljöer där det finns skugga, vatten och tillräcklig föda men de föredrar savannen.
Savannelefanten behöver alltid vattenansamlingar som den uppsöker minst en gång per dag. Om vattennivån tillåter badar de gärna med hela kroppen under vattenytan och lyfter bara snabeln i luften.
 


I buskarna i närheten av elefanterna låg en Dik dik och trycte. Dik- ik är, väldigt söta,  små, graciösa och finlemmade antiloper som tillhör familjen dvärgantiloper. Honan hos dik-dikarna är ovanligt nog större än hanen. De har stora öron, långa halsar och ofta en hårtuss på huvudet. Mycket små horn, mellan 3 och 7 centimeter långa och små svansar.
 


De är djur som behöver bra skydd emot rovdjur så de brukar inte ofta bege sig ut på de öppna savannerna. Deras diet består av skott, knoppar och blommor. De lever i par med ett revir på ungefär 12 hektar.
 


Så var det slut på den sista gamedriven i Serengeti. Vi åkte tillbaka till lodgen för lunch och ipackning av våra väskor innan färden mot Ngorongoro startade.
.


På vägen ut ur nationalparken och den stora slätten träffade vi åter på stora flockar av zebror och gnuer.

Trots moderna, välservade jeepar har man ingen garanti mot missöden. De tuffa vägarna sliter oerhört hårt på däck, hjulaxlar och fjädring. Helt plötsligt fick vi punktering mitt ute på slätten. Som tur är är jeeparna försedda med två reservdäck.
 


Vi stod miltals från närmsta samhälle på en grusväg där det lite då och kom förbi andra jeepar som erbjöd assistans.
 


Vår chaufför behövde dock ingen hjälp. Han bytte snabbt däck i bästa formet ett stil medan vi stod bredvid och tittade på.
 


Efter detta ofrivilliga avbrott fortsatte färden över slätten. Så småningom började det blir mer kuperat.
 


Vegetationen tilltog  och...
 


...girafferna som vi såg när vi åkte mot Serengeti var kvar på samma ställe.
 


Så började stigningen upp i bergen och Ngorongoros krater.
 


Så kom vi till slut fram till Ngorongoro Wildlife Lodge som låg uppe på kraterkanten med en spektakulär utsikt.
 


Efter en lång dags dammig färd var det skönt att komma till rummet och ta en dusch. Vårt rum kunde ju ha en sämre utsikt!
 


En kall öl på terrassen före middagen kändes fantastiskt gott. Speciellt när man satt vid räcket och såg ut på och ner i kratern.


Molnen och den klara sjön gav en magisk spegeleffekt. Lägg därtill en fullmåne och kvällenvar perfekt.
 


Det blev dock en tidig kväll eftersom vi skulle upp före gryningen morgonen efter. Vi skulle se soluppgången på kanten och sedan färdas ned i kratern när naturen vaknade.

Dag 5. Ned i Ngorongoros krater.