2001 skulle National Cartoonists Societys Reubengala vara i Boca Raton i Florida. Samtidigt hade jag en viktig  pågående förhandling med Egmont. Vi var ett gäng som beslöt oss för att förena nytta med nöje. Det var Kenneth Andrén, Egmont Kärnans vd, Dag Kolstad, redaktör på norska Egmont, Lars Gärdt, Reprostugans ägare och Ernies tecknare Bud Grace.

Vi strålade samman i Miami där vi hyrde bil för ett par dagar i Key West innan vi skulle upp till Boca Raton.

Kenneth Andrén
Dag Kolstad
Lasse Gärdt
Bud Grace

Eftersom vi åkte vidare direkt efter flygresan så körde vi bara ett par timmar söderut till Key Largo innan vi bestämde oss för att vila, äta middag och sedan sova ut. Efter en prisförhandling om rummen tog vi in på Courtyard Key Largo som låg inne i den lilla hamnviken. Det var skönt att ta ett dopp i poolen efter den långa resan.

Sedan var det dags för middag, naturligtvis bestående av  seafood. Några öl slank också ned allt medan mörkret föll och skämten blev allt grövre.

Innan vi åkte vidare dagen därpå passade vi på att studera en av  Key Largos turistattraktioner, African Queen. Det är originalbåten från filmen The African Queen från 1951.  Katharine Hepburn och Humphrey Bogart spelar huvud-rollerna. Filmen nominerades till fyra Oscars, varav en vinst för bästa manliga huvudroll.

Filmen handlar om ett engelskt syskonpar bor i Belgiska Kongo där de verkar som missionärer. Till den by där de driver en kyrka för den svarta befolkningen kommer en dag soldater och bränner ner allting. Systern (Hepburn) lyckas fly och möter en ångbåtsförare (Bogart) som kör post på floden med sin gamla ångbåt The African Queen. De flyr nerför floden tillsammans och möts av många svårigheter både från varandra och från den tyska armén.

Så var det dags för vidare färd söderut. Målet var nu Big Pine Key där Bud Grace farbror Al hade ett sommarhus.

Als hus låg direkt vid en av kanalerna som leder ut mot havet.

Al ville först bjuda på lunch och sedan skulle han visa oss ett rev som ligger flera kilometer rakt ut i havet. Al har ett förflutet med fyrtio år inom den amerikanska kustbevakningen så det han inte kan om havet utanför Florida är inte värt att veta.

Vi hoppade i hans båt, Geezer Pleezer och gav oss iväg till en krog vid kusten.

Det blev en trevlig lunch med pinfärsk seafood innan vi for vidare utåt.

Havet närmast land är väldigt grunt. För att man ska komma ut till djupare vatten har man muddrat ut kanaler i botten. Vid sidan av dessa går vattnet bara till midjan. Vi passade på att bada lite i det ljumna vattnet.

Väl ute vid revet väntade en fantastisk snorkling. Det här var förmodling de bästa snorklingsvatten jag simmat i. Det slår dykparadis som Similan Islands i Thailand. Under ytan mötes man av en oerhörd fiskerikedom. Fiskar i alla färger och storlekar. Störst var en tvåmeters Barracuda som gled förbi som en ubåt.

Framåt seneftermiddagen körde vi vidare ner till Key West där vi tog in på Key West Marriott Beachside hotel. Det låg lite avsides vid infarten men när vi kollade andra hotell var de antingen fullbokade eller svindyra.
 

Första dagen i Key West promenerade vi runt och insöp miljön. Vi åt lunch med Al nere i hamnen. Naturligtvis seafood igen. De hade goda Crab cakes.

Småbåtshamnen innehöll en imponerande mängd båtar, allt från små för enklare fisketurer till lyxiga enorma segelbåtar.

Störst av alla var dock kryssningsfartygen. Eftersom hamnen är byggd för att klara de allra största fartygen så är Key West ett viktigt stopp för de riktigt stora kryssningsfartygen. Dag konstaterade med ett nationalistiskt leende att det största, Majesty of the Seas var norskt.
 


Naturligtvis besökte vi den mest kända baren, förmodligen i hela Florida, Sloppy Joe's. Mest känt är Sloppy Joe's för sin stamgäst Ernest Hemingway. Här lär Hemingway ha tillbringat en hel del av sin fritid. Den ligger i korsningen Duval Street / Green Street och flyttade hit från sin ursprungliga adress på Green Street 1935 där "The Original Sloppy Joe's" fortfarande ligger kvar. En gång per år (i juli) har man även en tävling i vem som är mest lik Hemingway och fotografier av segrarna pryder en av väggarna.

 Namnet myntades från en bar i Old Havana, som sålde både sprit och kylda skaldjur. I den kubanska hettan smälte isen som kylde skaldjuren, kunderna hånade ägaren José (Joe) García Río och sade att han drev "a sloppy place", ett slarvigt ställe. 

Eftersom Sloppy Joe's kör hög livemusik hela dagarna gick jag ut på gatan för att ringa hem. Även utanför baren var jag tvungen att hålla för andra örat för att höra något.

Lasse trivdes bra med det breda utbudet av drycker.

Vi strövade runt på de varma gatorna. Kollade in gatulivet, butikerna och barena.

Stämningen i Key West är ganska avslappnad. På 20-talet flyttade många konstnärer och intellek-tuella till Key West som alltid varit känt för sin toleranta och öppna livsstil.

Till Key West söker sig miljontals turister varje år och de blir inte besvikna. Man kan hitta en nattöppen bar i varje hörn och det finns gott om resturanger som serverar pinfärsk fisk eller kubansk mat. 

Framåt kvällen åt vi en bättre middag innan vi drog oss ned mot hamnen och den berömda solnedgången.

Det samlade enormt mycket folk väntade in solnedgången och det var ett ivrigt kameraklickande. Runtom i hamnen vimlade det av souvenirbutiker, barer, gatuartister och restauranger.

Vi fortsatte vår runda. Under hela dagen hade vi parallellt med allt annat fört en långdragen förhandling Till slut kom vi överens och Kenneth illustrerade symboliskt genom att skriva på en servett.

Kvällen avslutades på en karaokebar. Naturligtvis var Lasse uppe ett antal gånger. Han gjorde stor succé med sin djupa basröst och fina tolkningar av allt från Beatles till Frank Sinatra.


Efter ett par trevliga dagar i Key West (och färdigförhandlat avtal) så blev det dags att åka norrut till Boca Raton där Reubengalan skulle hållas. Bilresan tog nästan åtta timmar.

Boca Raton är den sydligaste staden i Palm Beach County. Staden är väldigt utbredd med enorma, lyxiga villakvarter som korsas av vägar och kanaler. Det är ett av de rikaste samhällena i södra Florida.

Vi bodde på Boca Raton Resort & Club som är en enormt stor och lyxig resort. I vanlig ordning hade National Cartoonists Society som anordnar Reubengalan förhandlat fram vettiga priser på våra rum. Vi betalade ca. 160 dollar per natt för rum som normalt kostar 600. Man får bra rabatter när man bokar flera hundra rum på en gång.

Dgarna före Reubengalan var som vanligt fyllda med seminarer, cocktailpartyn och många informella möten. 

Jag träffade många tecknare, kreatörer och redaktörer. Vi var en grupp skandinaver. Förutom vår lilla grupp var även Knasentidningens legendariske redaktör Alf Thorsjö och Werner Wejp Olsen som tecknar serierna Kanonmormor och Trendz där.

Alf Thorsjö
Terry and Patty LaBan (Edge City)
Werner Wejp Olsen

På kvällarna var det cocktailtid med barbeque och naturligtvis karaoke och uppträdande igen. Både Lasse och Bud gjorde uppskattade framträdanden.

Bud Grace
Lasse Gärdt
Bud spexar i en låda på scenen
Lorraine Grace

Överallt tecknades och signerades det. Här ovan ser vi Mutts tecknare Patrick McDonnell med pennan i högsta hugg.

På lördagskvällen var själva galan som påminner om det upplägg man har för Oscarsgalan. Det är stor middag med smoking samtidigt som alla nominerade presenteras. Vinnaren av huvudpriset Outstanding Cartoonist of the Year blev Jerry Scott. Jerry producerar Zits tillsamman med Jim Borgman och Baby Blues tillsammans med Rick Kirkman.