Boathouse, kata beach i phuket

2002 åkte hela familjen på semester till Thailand. Vi flög till Phuket där vi skulle stanna några dagar innan vi skulle vidare till först Khao Lak och sedan Krabi. De första dagarna hade vi bokat på det lilla lyxiga boutiquehotellet Boathouse. Vi hade bott där en tidigare Thailandsresa och charmats av den personliga servicen och finstämda lyxen. Bilderna från den här resan begränsas kvalitetsmässigt av att jag hade en gammal kamera.

Vi blev hämtade på flygplatsen av en limousine från hotellet. På vägen försågs vi med svala handdukar och kallt vatten.

Väl framme blev det incheckning i baren med fruktdrinkar. Baren och restaurangen ligger öppet mot stranden. En fantastisk miljö att sitta i för frukost, lunch, middag eller bara för en drink i solnedgången.

Boathouse restaurang är känd för att vara en av de bästa i Thailand. Deras vinkällare har fått pris ett flertal gånger som sydöstra Asiens bästa.

De små insprända poolerna används mest som dekoration eftersom den fina strande ligger direkt utanför. Boathouse har en egen del av stranden med privata solstolar.

Rummen ligger inbäddade i grönska med svalkande balkonger. Perfekt att sittapå  med en god bok när värmen blir för mycket nere på stranden.

Service runt solstolarna är superb. Regelbundet erbjuds man isvatten, kylda handdukar eller fruktspett. Så fort vattnet blivit ljummet i värmen så var de där med nytt.

Ovanför i baren serverades ett rikt sortiment av välblandade drinkar.
 

Kata beach är en av de mindre stränderna i Phuket. Den är bara 1,4 kilometer lång. Perfekt för en promenad när man kände för att röra sig.


När vi inte åt på Boathouse så gick vi ut i Kata som erbjuder ett rikt och varierat utbud av restauranger.

Några hundra meter bort fann vi en restaurang som snabbt blev en favorit på grund av restaurangchefen Chas personliga service. Han skämtade och trollade för barnen, erbjöd oss småspel som fick tiden att gå samt naturligtvis god thailändsk mat.

Mikaela charmade även en ung servitris som vi kallade servettflickan. Hon vek väldigt varkra servetter. En konst som hon gärna lärde ut till barnen.

Vi gjorde en del utflykter dels med taxi och dels med longtailbåt. Här är vi på väg till Nai Harn.

Nai Harn tillhör en av Phukets finaste stränder. Stranden ligger i ett skyddat läge mellan Kata och Phukets sydligaste spets, nedanför ett tempel. (det buddhistiska klostret, Samnak Song Nai Harn, som äger marken har stoppat alla försök att göra området till ett nytt Patong).  Stranden är ett par kilometer lång och stor nog att inte kännas överbefolkad. Vattnet är kristallklart och håller runt 28 grader året runt.

Ovanför stranden ligger en liten bar och restaurang. Perfekt för en svalkande öl när behovet tränger på. Det gör det ju i en sådan värme.

Från Kata är det också lagom promenadavstånd till Karon Beach där barnen roade sig med att bygga sandfigurer.

En av dagarna tog vi en guidad tur upp till Phang Ngaregionen. I Phang Nga, som är regionen närmast Phuket, ligger Phang Nga National Park. Här finns det en fantastisk natur med floddeltan och klippiga öar i skärgården utanför.

Miljön runt vägen dit kändes väldigt thailändsk med en frodande grönska, gummiodlingar och små vägtempel.

Majoriteten av all naturgummiproduktion i världen sker i Thailand, cirka 31 procent av Asiens produktion. Klimatet skiljer sig mellan södra och nordöstra Thailand vilket har gjort det mer fördelaktigt för södra Thailand att odla gummi medan nordöstra Thailand hör till ett icke-traditionellt område för gummiodling. År 2012 producerades det totalt cirka 3,78 miljoner ton gummi i Thailand.
 

På vägen mot nationalparken besökte vi Wat Tham Suwan Khuha. Det är ett grottempel med en femton meter lång liggande guldklädd Buddha.

Barne mottog välsignelser från en av de äldre munkarna.

Väl framme i nationalparken så gick vi ombord på en lång sightseeingbåt med longtailmotor. Färden gick ut genom deltats kanalare som kantas av mangroveträd.

Snart var vi ute i den faschinerande skärgården med sina höga klippiga kalkstensöar omgivna av smaragdgrönt vatten.

Vi besökte ett sjözigenarsamhälle. I Thailand benämns ofta Urak Lawoi som chaoo lay eller gypsy talay därför att de delvis är nomader. 

För 100 år sedan, på Ön Koh Lanta, gifte en indonesisk man vid namn ToKiri in sig i en Urak Lawoi familj. Urak Lawoi kommer från malajsiska ordet Orang Laut och betyder havsfolket. ToKiri ansågs smått magisk och under hans ledning begav sig en grupp av detta havsfolk mot Adangs skärgård, strax norr om den malaysiska gränsen. På öarna Adang, Rawi och Lipe bosatte sig sedan dessa folkgrupper, Urak Lawoi bodde i sina byar under månaderna av oförutsägbara monsunsäsonger. Men varje år under torrperioden så begav sig uppemot tio familjer åt gången iväg på en resa till andra delar av skärgården för att fiska och skörda från havet. Resorna kunde vara alltifrån några veckor upp till flera månader. 
 

Under dessa resor byggde Urak Lawoi tillfälliga bostäder på stränder som skydd för vind och där de även kunde förvara färskvatten. Detta sätt kallas baghad och det gjorde Urak Lawoi känt som ett slags havsnomadfolk. 

Oavsett vilken säsong det var så var Urak Lawoifolket aldrig långt ifrån havet. Havet och fisket bjöd på ett överflöd av fångst iform av hummer, musslor, sjögurkor, sköldpaddor och mängder av fisk. Mycket av fångsten skördades av fridykare som enkelt dök sex meter ner under ytan för att fånga bytet. Förutom fångsten från havet så odlade de även kokos, papaya, mango, banan och ris. På detta sätt fick de en bra och varierad kosthållning. 
 

På det stora hela så var Urak Lawoi ett självförsörjande folk men ibland valde de att sälja sin fångst för att köpa kryddor, kläder och lite extra ris. Den starka kopplingen mellan Urak Lawoi och havet präglade även deras kultur. De trodde att varje strand, hav och bukt var besatt av en ande som man skulle respektera. Vid varje fullmåne fyllde Urak Lawoi sina byar med trummor och festande. Urak Lawoifolket var ett sammansvetsat folkslag som levde efter en gemensam etik om att allt skulle delas och i princip alla kände varandra. 

Idag har Urak Lawoifolket tvingats anpassa sitt levnadssätt efter de normer som nu råder. I och med den Marina nationalparken, tillströmningen av turister samt konkurrensen från det kommersiella fisket har deras villkor ändrats. I motsats till det småskaliga fisket i det förflutna, är många av de traditionella fiskemetoder som fällor, krok och lina utbytta mot metoder för storskaligt kommersiellt fiske i skärgården
 

Vi gjorde en tvådagars utflykt till nationalparken Khao Sok. Khao Sok nationalpark ligger i provinsen Surat Thani. Den kännetecknas av tornliknande kalkstensklippor med toppar som ligger upp till 961 meter över havet. Nationalparken som inrättades den 22 december 1980 är ungefär 740 km² stor. Regntiden i regionen sträcker sig från maj till november vad som medför mycket nederbörd. Växtligheten i parken är frodig och varierandecmed stora träd och buskar. Parken är känd för den parasitlevande växten Rafflesia kerrii som har stora blommor med en diameter av 50 till 90 cm.
I skyddsområdet lever stora hovdjur som gaur, banteng, sambarhjort och schabraktapir, olika rovdjur som björnar, marmorkatt och asiatisk vildhund samt apor sommakaker och gibboner.

Vi bodde i en bungalowanläggning som var byggd på pålar. Det finns mängder av giftig orm och irriterande insekter i regnskogen. Det var väldigt exotiskt när man satt i baren på kvällen och hörde alla nattens ljud från djungeln.
 

I parken så delades aktiviteterna upp i tre delar, elefantridning, trekking och kajakpaddling. Först ut var en elefanttur upp till ett vattenfall där vi badade.


Trekkingen var både intressant och väldigt svettigt. Värmen och den kuperade terrängen gjorde att vårt medhavda vatten gick åt med en förfärande hastighet även om vi kunde svalka oss med bland emellanåt.

Lunchen var speciell. Vi satt på marken och maten serverades på bananblad. Grillade kycklinglår i den här miljön smakade extra gott.

Efter lunchen var det dags att ströva tillbaks till lodgen. Törsten blev alltmer besvärande då vårt vatten tog slut. Vi var inte speciellt trakterade att följa guidens råd att dricka flodvattnet.

De sista kilometrarna så var hjärnan fixerad vid den kalla öl som jag planerade att ta så fort vi kom fram. Det blev ett par liter vatten och öl och cola i svalkan vid lodgens bar.


Dagen efter var det dags för kajakpaddling på floden. Det vill säga vi paddlade inte utan det var en lokal guide i varje kajak.
 


Vi färdades genom ett otroligt vackert landskap. Fågelsång och insektssurr hördes överallt.


Guiderna berättade om naturen runt omkring oss. Efter flodkanten växte mangroveträd. Här och där såg vi djur, mestadels ormar och fåglar.


Efter att ha återvänt från djungeln i Khao Sok gick färden vidare till Khao Lak och Chong Fah Resort. Det här var ganska exakt ett år före tsunamin och mijlön var verkligen paradisisk. Inte speciellt mycket turister och kilometervis med långgrund sandstrand. Vi bodde i en bungalow som låg direkt på stranden. Så här i efterhand så kan man fundera på vad som hänt om vi åkt året efter. Jag har hittat en bild på nätet som visar hur det såg ut här direkt efter tsunamin.

Bang Niangstranden är en lång strand där resorterna vid den här tiden låg ganska glest. Man kunde gå flera kilometer och doppa sig när man blev varm.

Utefter stranden låg småserveringar där man kunde få sig något svalkande. Ett av de mest mysiga och udda var Mais quiet zone som var inbyggt i strandvegetationen. Bilden ovan är dock från en annan bar.


När vi kom upp till Khao Lak hade Christoffer sviter efter en influensa så på nyårsaftonen sov han ett par timmar på kvällen innan det blev dags för nyårsmiddag. Chong Fah hade flyttat ned restaurangen till stranden där det serverades thailändsk barbeque.
 


Senare på kvällen skickades det upp mängder av risballonger med ljus i. Det var stämningsfullt och vackert tills man började skjuta fyrverkerier helt vilt. Det var inte många som tänkte på säkerheten. Själv fick jag en raket som stutsade på min rygg.
 


Kvällarna i Khao Lak bjöd på fantastiska solnedgångar och det varma havet inbjöd till kvällsbad.
 


När man tröttnade på strandlivet så tog man sig ett par kilometer inåt land till Khao Lak centrum. Det var inte stort men hade en del bra restauranger.
 

Entusiasmen för maten på bilderna ovanför är dock spelad. Vi vet fortfarande inte vad vi åt men det såg ut som gröna maskar.
 


Vi tog en dagsutfärd ut till Similan islands som är en skyddad nationalpark och ett dykparadis som ligger ute i havet nordväst om Phuket och är obebodda (men den thailändske kungens yngsta dotter prinsessan Chulabhorn har en stuga på en av öarna).

 Totalt är det nio olika granitöar som täcks av tropisk djungel, omringat av kritvita stränder och kristallklart blått vatten. Ett fantastiskt vackert område.


När vi var klara med Khao Lak så hyrde vi en bil med chaufför som tog oss den ca. sex timmar långa resan till Ao Nang i Krabi. Eftersom vi inte bokat hotell och det var ganska fullbokat så fick vi ta in tillfälligt på ett enkelt hotell uppe i centrum första natten. Dag två hittade vi Krabi La Playa Resort där vi tog in för några dagar.
 

Förutom poolbad så hade man thaimassage vid poolen. Mikaela tog chansen att tänja ut musklerna.

I Ao Nang finns ingen badstrand utan man tar longtailbåtar ut till stränderna. Lite bökigt men stränderna var fina. Ytterligare slappa soldagar och god mat.
 


Efter fyra dagar i Ao Nang styrde vi kosan tillbaks till Kata beach i Phuket. Först färja från Ao Nang till Phuket stad och sedan taxi till hotell Orchidacea Resort som låg på höjden alldeles ovanför Boathouse där vi bodde två veckor tidigare.
 


Ett trevligt hotell med bra service och god frukost. En nackdel var alla trappor. Det blev lite svettigt i värmen. Vi avslutade i alla fall vistelsen med några lata pooldagar och god mat.