Giraff (Giraffa camelopardalis)

Giraff  är ett afrikanskt däggdjur som kan bli över fem meter högt och är därmed det högsta nutida landlevande djuret i världen. Den livnär sig genom att beta löv från träd och buskar. Giraffen ingår i däggdjursgruppen idisslare, som i sig är del av ordningen partåiga hovdjur. Giraffen har mörka fläckar på den ljusbruna pälsen. Djurets undersida är ljus och bär inga fläckar. På huvudet hos bägge könen sitter två tappformiga horn som består av hudtäckta ben och som är cirka tretton centimeter långa. I sällsynta fall växer ytterligare ett hornpar bakom dessa horn. Några giraffer har en knöl mellan ögonen som är uppbyggd på samma sätt som hornen. Äldre hannar kan lagra kalcium i de främre benplattorna av skallen som ger ytterligare skydd mot sår när de strider mot andra hannar.

Mankhöjden för båda kön varierar mellan två och en halv meter och nästan fyra meter. Till det kommer en upp till två och en halvmeter lång hals. Vikten är mellan drygt ett och två ton. Honorna är något lättare, där är vikten mellan sjuhundra och tolvhundra kilo.

Vid födseln är giraffkalvarna lite under två meter höga och väger 45–70 kilo. Giraffer tillbringar större delen av sina liv stående. De står upp även när de sover! De sover dock endast ca två timmar dagar och har ett av de minsta sömnbehoven av alla däggdjur

 Giraffen har, som nästan alla andra däggdjur,sju halskotor. Hos giraffen är dock dessa mycket förlängda. För att kunna pumpa blod till och från hjärnan genom den långa halsen har giraffen ett mycket kraftigt hjärta. Det kan pumpa upp till sextio liter blod genom kroppen per minut, väger cirka tolv kilo och skapar ett blodtryck upp till tre gånger högre än hos människan. Giraffens blåsvarta tunga är lång och muskulös, kan bli 45 centimeter lång och används för att gripa föremål. Med tungan kan den till exempel nå blad utan att skadas alltför mycket av grenarnas taggar.

Giraffer går antingen långsamt i passgång eller i slags galopp  för högre hastigheter. Vid galoppen flyttar de båda bakben förbi frambenen innan de senare flyttas framåt.  Arten kan nå en mycket hög hastighet och är på korta distanser snabbare än en tävlingshäst. På långa sträckor når den runt femton kilometer i timmen. Den högsta uppmätta hastigheten på kort distans registrerades till 56 km/h. Giraffen har däremot svårt att gå på våtmark. De undviker därför dessa områden och har ingen möjlighet att ta sig över floder.

Giraffen förekommer på afrikanska savanner  söder om Sahara. Ibland vistas den i öppna skogar. I andra områden blev djuret tidigt utrotat. Bestånden gäller idag inte som hotade. Med hjälp av sin långa hals kan giraffen beta löv bland akacior och många andra träd eller buskar. En vuxen giraff äter ungefär trettio kilo blad varje dag under större delen dygnets timmar. Giraffens vätskebehov täcks huvudsakligen av födan, och de behöver därför inte dricka på flera veckor. Giraffer dricker bara vatten då och då. Giraffungar behöver praktiskt taget ingen dricksvatten vilket är praktiskt eftersom de bara är mest utsatta av krokodiler Om de passerar en vattenkälla dricker de varannan eller var tredje dag När de dricker måste de sätta benen brett isär så att de kan sänka ned huvudet. Under svåra omständigheter hämtar de även föda från marken på liknande sätt. Giraffer svettas inte men har möjlighet att reglera sin kroppstemperatur efter deras omgivning. Allt detta bidrar till att minimera deras vattenanvändning

Giraffer lever i regel i mindre flockar, med ofta ganska stora avstånd mellan medlemmarna.  Reviret överlappar med territoriet av andra flockar och försvaras inte. De kommunicerar ofta med hjälp av infraljud  i ett för människor ohörbart frekvensavsnitt.

 Deras sociala beteende skiljer sig mellan könen. Honor söker sig till flockar med fyra till trettiotalet individer som består av djur av olika åldrar. Unga hannar bildar små grupper, men lever ensamma då de blivit könsmogna. Hannar av alla åldrar strider mot varandra och under parningstiden blir fejden intensivare. De står då bredvid varandra och stöter halsarna mot varandra. Striderna kan ibland bli så häftiga att djur förlorar medvetandet. 

I naturen blir giraffer 25 år gamla ifall de lyckas undvika attacker av lejon eller i sällsynta fall av leoparder, vildhundar och
krokodiler.  Bara 25 till 50 procent av ungdjuren lever till könsmogen ålder. De försvarar sig mot rovdjur med slag av sin främre hov. Därför händer det sällan att vuxna djur blir angripna av fiender.

Savannens andra hovdjur som zebror och  gnuer håller sig ofta nära giraffer då giraffen med sin längd upptäcker faror tidigare än andra djur.

Ursprungsbefolkningens jakt utgjorde tidigare ingen fara för beståndet. Efter ankomsten av vita jägare jagades giraffer bara för nöjes skull. Storviltjägare gjorde sig berömda med antalet dödade giraffer och så blev djurarten snabbt sällsynt. Idag finns rika bestånd endast kvar i Östafrika, och i exempelvis Serengeti national-park lever ungefär 13 000 giraffer.