TIGER


Tiger (Panthera tigris) är ett kattdjur som endast lever i Asien. Tigern är det största nu levande kattdjuret. Man delar upp de idag förekommande bestånden i sex underarter. De flesta tigrar lever i fuktig tropisk och subtropisk lövskog, men finns även i tempererade löv- och barrskogar. I denna miljö utgör pälsens mönster bra kamouflage. Tigern är en god simmare och badar ofta. Den jagar ensam och äter främst medelstora djur ur familjerna svindjur och hjortdjur, men tigern äter det den kommer över som fisk, fåglar, insekter, amfibier, reptiler, gnagare, piggsvin och primater. Människan är den enda art som utgör något allvarligt hot mot tigern. Tjuvjakt och människans omvandling av miljön i de områden där den lever har tillsammans reducerat tigerpopulationerna kraftigt, så att den nu räknas som starkt hotad. 

 Stora hannar av sibirisk eller bengalisk tiger har genomsnittslig längd om 280 centimeter en kroppslängd och en minst 90 cm lång svans. Honor av sibirisk tiger når en genomsnittlig kroppslängd av 260 cm (med svans) och för honor av bengalisk tiger ligger värdet vid 250 cm. Mankhöjden för hannar av sibirisk tiger ligger vanligen runt metern. Vikten för hannar av bengalisk tiger är cirka 200 till 240 kg i de norra delarna av utbredningsområdet och genomsnittligt 190 kg i de södra delarna, för honor ligger värdet mellan 125 och 160 kg. 

Pälsens grundfärg varierar från gul till orangeröd, med vita områden på bröstet, nacken och insidan av benen. Ränderna varierar från svart till grått och brunt. De flesta tigrar har drygt 100 ränder. Varje individ har ett eget unikt mönster av ränder. Mönstret tycks ha betydelse för tigerns överlevnad genom att det gör att bytesdjuren har svårt att se den. Mönstret finns förutom i pälshåren också i själva huden. Vita tigrar är inte albinos vilket man kan konstatera eftersom de har blåa ögon. Pälsen är hos de flesta underarterna kort. Tigerns klor kan vara upp till 10 centimeter långa. Bengalisk tiger har de längsta hörntänderna som kan ha en längd på 10 cm. Tigern har 30 tänder.
Liksom andra kattdjur har tigern en rund pupill. Ögonens regnbågshinna har vanligen en gul färg. Skallens form är liksom hos andra storkatter mera långsträckt än hos små kattdjur.

Vanligen skiljs mellan nio underarter varav tre redan är utdöda.

 Bengalisk tiger, kungstiger eller indisk tiger (P. t. tigris): är den näst största underarten (efter sibirisk tiger); den lever i Indien men också i Bangladesh , Nepal, Bhutan  och västra Burma. Pälsens färgteckning hos vilda individer varierar mycket men den är allmänt mörkare än sibiriska tigrar och ljusare än sydostasiatiska underarter. Hela beståndet uppskattas till något färre än 2 500 vilda individer och av dessa lever de flesta i Indien. En inventering som utfördes under 2014 visade att det fanns cirka 2 226 tigrar i 17 indiska delstater.

Indokinesisk tiger (P. t. corbetti): är lite mindre än bengalisk tiger och i grundfärgen lite mörkare, strimmorna delas ofta upp i fläckar. Beståndet är glest fördelat över Burma, Thailand, Laos,  Kambodja,  och Vietnam.Världsnaturfonden befarar att det bara finns 350 individer kvar medan andra uppskattningar nämner upp till 2 500 individer

Malayatiger (P. t. jacksoni): förekommer på Malackahalvön. Beståndet uppskattas till 500 till 1 500 individer.
Sibirisk tiger eller amurtiger (P. t. altaica): lever i sydöstra Ryssland och är världens största kattdjur, den kan uppnå en längd på 3,3 meter och väga över 300 kg. Pälsen är jämförelsevis lång och har en relativt ljus färg. På grund av jakt minskade underartens bestånd till tidvis omkring 30 individer, efter inrättade skyddsåtgärder finns numera 350 till 400 individer.

Sumatratiger (P. t. sumatrae): lever på ön Sumatra i Indonesien, är den minsta av de nu levande underarterna. Beståndet beräknas till upp till 500 individer och den är akut hotad.

Sydkinesisk tiger (P. t. amoyensis): är en medelstor underart och något mindre än bengalisk och indokinesisk tiger. På grund av upphittade fotspår antas att några individer lever kvar i Guangdongs bergstrakter, beståndet befaras snart vara utdött på grund av inavelsdepression, ungefär 70 individer lever i kinesiska djurparker och för dessa påbörjades ett avelsprogram för senare återinföring i vildmarken.

Utbredningsområdet sträcker sig idag från Indien, som har runt 60 procent av världens vilda tigrar, österut till södra Kina och söderut till Sydostasien. Dessutom finns en isolerad population i östra Sibirien kring Amurfloden och dess bifloder. I sydost förekommer arten även på den indonesiska ön Sumatra.

Tigern är vanligen aktiv mellan skymningen och gryningen men jagar ibland på dagen efter sina byten. När den letar efter föda vandrar den ofta längre sträckor. Det gäller främst för individer i regioner med sämre tillgång till föda som östra Sibirien. Där vandrar kattdjuret under en natt 20 till 25 km, i sällsynta fall 80 till 100 km. Bredvid dessa rörelser i revirets gränser utför tigern ibland särskilt långa vandringar för att leta efter ett nytt territorium. Det nya reviret ligger ibland flera hundra kilometer från det ursprungliga reviret. Tigern har utmärkt simförmåga och vistas i motsats till lejonet och leoparden gärna i vattnet. Arten kan simma genom stora floder som är 6 till 8 km breda, i undantagsfall upp till 29 km bredd. Däremot är tigern på grund av sin storlek en sämre klättrare. Vanligen undviker den klättring i träd men tigern klättrar ändå om den blir hotade av förvildade hundar eller vid en stormflod. Tigern har olika gömställen i reviret där den vilar. Det kan vara nedfallna träd, täta vegetationsansamlingar eller grottor.

Tigrar lever ensamma och därför träffas honor och hanar bara under en kort tid i samband med parningen. De har revir som markeras längs gränsen med urin. Revirets storlek är avhängigt av kön och av tillgången till föda. I södra Asien har reviret en storlek av 30 till 50 km² .  Honornas revir är oftast tydligt mindre an hanarnas. Varje individ försvarar sitt revir mot artfränder. Honor kan vara särskilt aggressiva när de har nyfödda ungar. Efter  dräktigheten  som varar i 96 till 110 dagar föder honan vanligtvis två till tre ungar. I sällsynta fall kan honan föda så få som en eller så många som sju ungar. Ungarna stannar hos honan i cirka tre år och därför syns honor nästan alltid i sällskap av ungar. Efter denna tid eller lite senare är ungarna könsmogna. Medellivslängden ligger mellan 20 och 25 år.

Tigern smyger likt de övriga kattdjuren fram nära bytet och gör sedan ett snabbt utfall och använder då sin kroppstyngd och styrka till att knuffa bytet ur balans. De kan övermanna bytet från nästan vilket håll som helst, vanligtvis från ett bakhåll. De biter i halsen och kan ofta bita av ryggraden, luftstrupen eller en artär. Tigern kan även ta större djur som  kan väga upp till ett ton.