Final för Allsång på Skansen
15 augusti var det dags för finalen på Allsång för Skansen. På grund av tre brutna tår har jag ju tvingats låta bli en del plåtningar de sista veckorna. Det här blev en test för om det funkade. Trots allt så bär man ju en fotoutrustning på ca 15 kilo och behöver kunna röra sig för att få bra bilder.
Anlände vid sextiden, något för tidigt. Tjugo i sju öppnas egentligen pressläktaren. Tack vare de snälla pressmännniskorna på SVT kom jag dock in tidigare och fick sitta på pressläktaren.
Det är stor skillnad mot t.ex. konserter på Gröna Lund när man ska springa runt i diket framför scenen. Här får man en fast position mot scenen och det är mer en fråga om vilka objektiv man behöver. I detta fall är ett större tele att föredra. Jag använde mestadels en 150-600.
Före sändningen krävs dock en viss rörlighet. Tjugo minuter innan får man en chans att fota programledaren uppe på scenen. Normalt ganska odramatiskt. Nu var vi fem pressfotografer som klev upp. Jag lämnade kryckan och haltade upp inför 4-5.000 personer som helt plötsligt applåderade fotograferna. En märklig känsla. Förstår dock att artisterna i de flesta fall inte blir för närvösa eftersom publiken flyter ihop till en massa som blir som en bakgrund.
Linkade av scenen och återvände till pressläktaren. Var för övrigt inte den enda fotografen med krycka. Vi var faktiskt två.
Artisterna för kvällen var Danny Saucedo, Malena Erman med Helen Sjöholm, Jill Johnson och sedan var det en grupp med Abbatema.
Kvaliteten var genomgående i klass med artisterna men personligen kändes Jill Johnson som det fräschaste. Först ut var Danny som klart visade att han nu är etablerad och säker som artist
Personligen var jag mest nyfiken på Malena Ernman som jag beundrat länge. Förmodligen är jag imponerad av den kraft hon utstrålar. Hon får en att känna att hon är en valkyria. Förmodligen ett arv från hennes operabakgrund. Imponerande röst, men kanske saknade jag lite av operarösten.
Danny Saucedo är väl kanske inte riktigt min favorit. Kanske för mycket förutsägbar i sin genre. Tycker nog att det låter som många andra.
Kvällens överraskning var dock Jill Johnson som jag inte lyssnat så mycket på tidigare. Bra röst, bra låtar, scenframträdande och en stark personlighet. Många pluspoäng.
Efter det att huvudsändningen slutat övergick man till SVT play och Malena kom tillbaks med Helen Sjöholm och dottern Beata som visade sig gå i mammans fotspår med en magisk röst. Vet ine riktigt vad de sjöng för låt men det verkade ha ett keltiskt ursprung.
Min fru Marianne och dotter Mikaela var i publiken och efter konserten så tog vi på grund av mina tår en taxi till bilen som jag parkerat på Östermalm. Vi skulle skjutsa Mikaela till Fruängen där hon bor.
Tänkte att snabbaste vägen från Djurgården till Fruängen var Essingeleden och E4. Helt feltänk. Kom upp på leden men sen var det tvärstopp med krypande köer. Vägarbeten på natten. Fyra filer blev en. Var hemma först vid halv tolv och ägnade en timma till att bildsortera.
Bildbearbetningen fick vänta till nästa dag. Gav upp vid halv ett.
Fler bilder...
