Idolfinalen i Globen
Fredagen den 6 december så var det dags för finalen av 2019 års Idol. Som vanligt flyttar man från NEP studios i Spånga till Globen. Jag var på plats vid halv sextiden, genomgick säkerhetskontrollen och lotsades upp till pressrummet. TV4 hade bullat upp med kall mat, frukt, kakor, kaffe m.m.
Westlife
Vid halv sju så lotsades vi genom alla gångar på Globen ner till arenan och pressläktaren. Arenan höll på att fyllas av en förväntansfull publik.
Studiomannen Tobbe från TV4 började förbereda publiken inför sändningen.
Vi stillbildsfotografer fick under tiden gå till VIP-rummet för att träffa Westlife. Deras crew gav oss bara tio sekunder per fotograf. Här lyckades jag oturligt nog få en bild där de alla tittade åt olika håll.
Tillbaks i arenan så hade Globen blivit i stort sett fullsatt när vi kom tillbaks. Klockan åtta inleddes TV-sändningen med en medley av alla tolv delfinalisterna.
Freddie Liljegren
Så blev det dags för finalens första nummer. Det var Freddie Liljegren som framförde U2:s ”Where The Streets Have No Name”.
Ett fantastiskt bra framträdande som snart matchades av Tusse Chiza med Shawn Mendez låt ”There´s Nothing Holdin´ Me Back”
På pressläktaren tyckte man att det var svårt att sia om vem som skulle vinna. Det var en 50/50 känsla. Juryn hade ett tufft jobb.
Tusse
Tävlingen fortsatte med underhållning i hög klass. De tävlande skulle göra tre låtar var och Freddie följde upp med Mark Ronsons och Bruno Mars låt ”Uptown Funk”. Tusse kontrade med Conchita Wursts ”Rise Like A Phoenix.
Så var det dags för kvällens internationella gäster, Westlife som framförde låten ”My Blood”. Det gamla pojkbandet från Irland kändes nu mer som ett gubband men låten var bra.
Freddies sista låt var utsedd av tittarna. Det var "Rain" som är skriven och producerad av Herman Gardarfve, Patrik Jean och Melanie Wehbe. Personligen tycker jag att det är en väldigt bra låt.
Efter detta framträdande sände man en ganska trist sketch där Pär Lernström letade efter livbojen.
Så framförde även Tuss ”Rain” och 50/50 känslan kom tillbaka. Både Freddie och Tusse är fantastiskt duktiga artister med i mina ögon, eller möjligen öron, framgångsrika framtider.
Miriam Bryant FEAT. Cherrie var gästartister för kvällen och sjöng ”Mi Amor (Blåmärkshårt)”.
Det blev inte så mycket tid för fotografering eftersom vi lotsades fram till scenen där alla fotografer trängdes ihop på knä för finalresultatet och vinnarsången. Det tog en stund och jag började fundera över om mina knän skulle klara att resa sig igen.
Så kom då det stora ögonblicket med Pär Lernström, Tusse och Freddie klev upp på scen och med sedvanlig spänningsskapande långsamhet läste upp vinnaren Tusse. I glädje hoppade och skuttade han runt. Freddie gratulerade honom med en stor kram.
Det regnade konfetti över scenen när han spelade vinnarlåten igen. Så fick vi komma upp på scenen för fotografering. Efter en stund blev det för mycket för Tusse som satte sig ned och började gråta. Oerhört mycket känslor i svallning.
Kirsti Tomita
Det blev en hel del foton tagna både på artister och jury. Man fick gå försiktigt för att inte halka på all guldkonfetti.
Tog mig tillbaks till pressrummet för att lätta på utrustning. Lade av ena kameran med telezoomen och stativet. Tog huvudkameran med 24-70 zoom och två blixtar och begav mig till efterfesten. Vid ca. 00.15 kom Tusse till VIP-rummet där han och Freddie sjöng tillsammans.
Tusses "bonusmamma"
Bland gästerna fanns bland andra förra årets vinnare Sebastian Wallden, Lisa Ajax och en hel del fler, bland andra Tusses bonusmamma som verkade lätt överraskad när ett flertal fotografer ville fota henne.
Strax efter halv ett gick jag tillbaka mot pressrummet. Lyckades gå vilse och kom ingenstans då många dörrar var låsta vid den tiden. Gick tillbaka till VIP-rummet och lyckades hitta en kille med passernyckel som hjälpte mig hitta rätt till pressrummet.
Väl där tog jag min packning och skulle ta mig ut. För andra gången hamnade jag vilse i labyrinten av gångar i Globen. Hittade till slut en vänlig städerska som följde med mig hela vägen genom hela Globen och släppte ut mig vid deras personalgenomgång.
Vid det här laget var jag ganska trött men oturen var inte över. Tunnelbanan hade precis gått och det var 28 minuter till nästa. Det blev till att vänta i snålblåst och duggregn.
Var hemma vid halv två och ägnade en timma åt att sortera upp bilderna. Redigering och uppladdning till Sjöberg bildbyrå fick vänta till lördagen.
Bilderna finns nu att köpa hos Sjöberg bildbyrå.
Fler bilder...